Att kastrera – eller inte?

Kastrering av hanhundar är idag vanligare än förr. Orsakerna kan variera: livet med en kastrerad hanhund kan upplevas som ”enklare”, veterinärer kan ha en lägre tröskel för att rekommendera ingreppet i förebyggande syfte, råd ges i sociala medier osv.

Normalt beteende hos hanhundar

När man väljer hund är det bra att beakta skillnaderna mellan hanar och tikar. Även om rasbundna beteenden förväntas vara liknande, påverkar könet individen i olika grad. Tikens löpperiod kan förändra hennes beteende före, under och efter löpet (”PMS”-beteende, skendräktighet…). En tik kan vara en strikt ledare i flocken, och spänningar kan uppstå mellan tikar – men inte alltid. En hanhund kan vara ”macho” och mycket revirbenägen, dofter från löptikar kan göra honom okoncentrerad, och han kan bli intolerant mot andra hanhundar – men inte nödvändigtvis.

Orsaker till kastrering?

Det kan kännas utmanande att träna en ung hanhund om han mest fokuserar på tikar och deras dofter. Han kan markera inomhus. Ägaren kan tro att kastrering löser problemen och gör livet enklare.

En hanhund kan också vara aggressiv mot andra hundar, särskilt hanar, eller till och med mot sin familj. Ägaren kan hoppas att kastrering mildrar hans temperament och gör honom lugnare.

En annan medicinsk orsak till kastrering är kryptorkism, dvs. en eller båda testiklarna har inte sjunkit ner i pungen. En icke-nedsjunken testikel kan vara placerad i ljumsken (synlig eller dold under fettvävnad) eller i bukhålan. Kryptorkism medför en ökad risk för testikeltumörer p.g.a. högre temperatur, och akut testikelvridning kan uppstå, vilket är smärtsamt och kräver snabb vård. Eftersom kryptorkism är en ärftlig defekt bör hunden kastreras för att förhindra spridning av anlaget.

Den som överväger kastrering bör förstå att ingreppet oftast har liten effekt på oönskade beteenden – om ens någon. En hunds personlighet och inlärda beteenden förändras inte genom kastrering. Exempelvis kan det hjälpa mot markering inomhus – eller inte.

När hanhundar åldras kan de få problem med prostata eller testiklar, såsom förstorad prostata, prostatainflammation eller testikeltumörer. I dessa fall kan kastrering vara den bästa eller enda behandlingen.

Förstorad prostata kan även behandlas med medicin som minskar prostatans storlek (om orsaken inte är en tumör). Kemisk kastrering, genom ett hormonimplantat som placeras under huden (verkar i ca 6 eller 12 månader beroende på styrka), är ett alternativ för den som vill undvika ett permanent ingrepp. Effekten av kemisk kastrering uppnås fullt ut efter ca sex veckor, så hanhunden bör hållas borta från löptikar under denna period. Under kemisk kastrering krymper och mjuknar testiklarna.

Påverkan på tävlingar?

Tablettbaserad behandling medför en dopningskarens på sex månader, och kemisk kastrering två år.
Kastrerade hanhundar får delta i prov och tävlingar om de tidigare haft normalt utvecklade testiklar och har ett intyg från en veterinär enligt Kennelklubbens regler – men de får inte delta i utställningar.

Påverkan på avel?

För att bevara rasens genetiska mångfald behövs ett tillräckligt stort urval av avelsdjur. Att använda äldre, friska och rastypiska hanhundar i avel är i linje med avelsprogrammen. Uppfödare får ofta leta efter lämpliga hanhundar eftersom överanvändning av enskilda individer inte är önskvärd. Om hanhundar kastreras tidigt minskar urvalet ytterligare.

Hur påverkas hunden?

Vid kastrering avlägsnas testiklarna helt, vilket leder till en kraftig minskning av testosteronproduktionen och förändringar i hundens fysiologi. Metabolismen saktar oftast ner, och hunden går lättare upp i vikt. Många får också ökad aptit. För att motverka övervikt kan fodermängden behöva minskas med 20–30 %, eller så kan hunden övergå till ett lättfoder (t.ex. ”neutered”-foder). Minskade testosteronnivåer kan också leda till att hunden förlorar muskelmassa och blir mindre atletisk.

Hos vissa förändras pälskvaliteten – t.ex. kan strävhåriga hundar få en päls som är svår att trimma, vilket kan göra rakning till ett mer skonsamt alternativ. Detta varierar dock mycket mellan raser och individer. Jag hade kanske avstått från att kastrera min egen schnauzer vid sju års ålder om jag vetat att han skulle förlora sin vädertåliga päls – men ibland finns inga alternativ av hälsoskäl.

Kastrerade hanhundar får inte prostataförstoring eller testikeltumörer. Hormonell behandling eller kastrering används också vid behandling av perianala adenom (godartade men ofta besvärliga tumörer vid ändtarmsområdet).

Om hunden är ”sexfixerad” kan kastrering dämpa driften – men även kastrerade hanar kan bli intresserade av löptikar och para på normalt sätt.

I vissa länder, t.ex. USA, kastreras och steriliseras hundar ofta redan som valpar, om de inte ska användas i avel – troligen för att göra dem lättare som familjehundar. Detta kan dock göra att de förblir mer valpiga i mentaliteten, och vissa studier har kopplat tidig kastrering till en ökad risk för tumörer och skelettproblem. I Finland är det ovanligt att operera valpar; här låter man ofta hunden bli vuxen och utveckla sin egen identitet först.

Hunden är en hund

Den som skaffar hund måste förstå att en hund är just en hund – inte en gullig prydnad, ett ego-projekt, en känslolös 3D-utskrift eller en hobbypryl som kan beställas från en katalog. Den är ett djur som även uttrycker sitt könstypiska beteende.

Både kastrering och sterilisering har medicinska grunder. Ur ett djurvälfärdsperspektiv är de etiskt försvarbara. Huruvida kastrering av en hanhund är nödvändig eller onödig är dock en individuell fråga – det viktigaste är att beslutet fattas på rätt grunder.

Kirsi Heino